bokrecension | let it snow

 
När Jubilees föräldrar inte kommer hem efter en shoppingtur före jul, sätter sig Jubilee på tåget till morföräldrarna i Florida. Samma kväll drar en snöstorm av guds nåde in och tåget blir stående mitt ute i ingenstans. Det här ska komma att bli en annorlunda jul för Jubilee: mötet med Jeb i kafévagnen, mannen i folie inne på Waffle House - och så Stuart. Stuart som öppnar upp sitt hem och sitt hjärta ...

Tobin och hans kompisar The Duke och JP sitter djupt nersjunkna i soffan med ett Bond-maraton på teven när Keun, som jobbar på Waffle House under julhelgen, ringer. Hans önskan är lika tydlig som desperat: Kom till Waffle House NU. Och ta med Twister-spelet. Det ska visa sig bli en lång och äventyrlig färd - i snöstorm.

Addie deppar. Hon har dumpat sin pojkvän Jeb och nu ångrar hon sig. Det är jul och snö i massor och det bakas julkakor i köket, men Addie stannar på rummet. Tjejkompisarna försöker muntra upp henne men någonstans inne i Addie gror en självinsikt, och den är inte speciellt vacker. En såld minigris, en peppande pensionär på Starbucks och turkos snagg verkar vara vad som behövs för att få Jeb tillbaka.
 

Jag seriöst älskar den här boken. Jag är galen i den och tycker att den ska bli läst innan jul och inte efter.
 

Den görs på ett "Love Actually" sätt, där en massa historier knyts samman av några personer du känner. Så det finns 3 separata historier men de gör en komplett bok. Jag älskade hur det var bunden och jag vill verkligen hitta en intervju eller något om hur de gjorde det. Skrev en författare en historia och sedan nästa?

 

Den första historien, åh herregud, den historien är min favorithistoria. Den säger inte att alla kommer att tycka om den men jag kunde bara inte få nog av den. Jag var inte ett stort fan av den andra historien men jag gillade den sista historien och jag älskade hur allt kom samman.

 

 

Sammantaget är denna boken rolig, lätt och bara fantastiskt.

 

Betyg: ♦ ♦ ♦ ♦ ♦

bokrecension | ta det som en man

 
En bok om manlighet, sexmisslyckanden, att säga "jag älskar dig" utan något jävla "broh", bögskräck, att vara en dålig pojkvän, att ha Smålands smalaste handleder, att mucka gräl med en Adeleposter, att gråta ut i länsförsäkringars växeltelefon, och att undra om man någonsin kommer att bli "en riktig man". För alla som är eller känner en ung man.
 
bokens första mening: Jag heter Hampus och är i skrivande stund tjugoett år. När jag var sjutton år slog det mig på riktigt att jag är en man. 
 
Först och främst så blev jag super glad när jag såg att min bokhandel hade fått in Hampus bok så jag köpte den (såklart) och läste den på en dag! Det är en rolig bok som tar upp allvarliga problem. Det går snabbt att läsa och du lär skratta samt bli irriterad över världen och vårt samhälle. Det var riktigt intressant att läsa ur en killes perspektiv och hur han tänker och tycker samt vad han har varit med om och hans erfarenheter. 
 
Viktigt är också att uppmana och förstå att det är svårt för killar att vara feminister och att födas in i ett samhälle där män ska dominera och inte visa att man har makt, kroppskomplex och lider av en viss osäkerhet. Det är viktigt och modigt av Hampus att berätta och allt detta kan man lätt glömma i dagens samhälle!
 
Borde läsas av alla, främst killar men även av tjejer också. En riktigt bra bok som jag lätt rekommenderar!

bokrecension | tell me three things

 
Jessie önskar att hon och hennes pappa inte hade behövt flytta till Los Angeles. Hon vantrivs i sin nya skola, där alla känns plastiga och ingen pratar med henne, inte ens hennes nya styvbror. Då börjar mejlen från Någon Ingen komma. NI påstår sig vilja hjälpa Jessie att navigera i den vildmark som är Wood Valley high school, men Jessie är till en början skeptisk. Är det bara någon som driver med henne? När hon till slut bestämmer sig för att våga chansa dröjer det inte länge förrän hon och Någon Ingen börjar komma varandra nära. Men vem är han, egentligen?
 
bokens första mening: Sjuhundratrettiotre dagar efter att min mamma dog, fyrtiofem dagar efter att min pappa rymde med en främling som han träffat på internet, trettio dagar efter att vi drog upp rötterna och flyttade till Kalifornien och bara sju dagar efter att jag började som junior på en alldeles ny skola där jag känner ungefär noll personer, kommer det ett mejl. 
 
Jag tycker att den här recensionen är väldigt lätt att skriva ... Jag tycker så mycket om att det finns så många saker jag vill säga. Jag ska göra denna recension lite annorlunda och hålla fast vid det tema som TMTT och jag ska berätta för er tre saker som fick mig att älska den här boken.
 
1. Jessie. Hon är en enastående karaktär. Hon är den perfekta kombinationen av rå verklig mänsklig känsla och komisk tonårstjej. Hon ger rätt känslor vid rätt tidpunkt och talar till sin ålder. Hon är överlägsen relaterbar och kommer helt att dra dig in i hennes historia. När Jess kämpar, älskar, blir vilse känner du att du är där med henne. Jessie liv har så många typiska YA-troper i den att det lätt kunde ha tagit det här på en vardaglig väg som skulle leda till att jag hade samma problem som jag har med andra.Jessie är ett frisk fläkt tillsammans med alla andra karaktärer.
 
2. Mysteriet. Jessie börjar ta emot mail från en anonym avsändare som går av användarnamnet Någon / Ingen (NI). Denna stil skulle normalt irritera skiten ur mig. Att inte veta vem det är bakom skärmen. Jag var så intresserad av berättelsen och att gå igenom saker med Jessie som jag inte ville ta reda på tills sista möjliga sekund. Mysterium som du kan förstå handlar om vem som är NI. 
Du, som Jessie, kommer att gå fram och tillbaka om vem du tror det kommer att vara. Jag kommer att säga att jag hade en ganska bra idé om vem det kunde ha varit, men jag hittade ofta mig själv med andra gissningar. Andra gissning gjorde att läsa den här boken så roligt. 
 
3. Författarens förord. Det är verkligen inte ofta jag läster dessa. Den här gången tänkte jag varför inte. Så glad att jag gjorde det. Julie förklarar varför den här boken betyder så mycket för henne, och varför den här boken var så lätt och så svår för henne att skriva. Hon pratar om förlusten av sin mamma och hur det verkligen förändrat hela hennes liv. 
Vad som verkligen vann mig över är när hon citerar hennes huvudperson Jessie. "She will never see who I grow up to be-that great mystery of who I am and who I am meant to be-finally asked and answered".
 
Tell Me Three Things kommer att vara min favoritbok hela året ut, det vet jag. Jag tänker på den fortfarande fast det är några dar sedan jag läste ut den och den kommer nog alltid att finnas med mig. Jag är tacksam att jag läste den och jag rekommenderar den verkligen!